Jag är tillbaka igen, uppenbarligen, och jag tror att jag kanske mår lite bättre. Det har varit en period med för mycket tänkande, om meningen med livet och vad jag vill göra med det. Om tvivel på mig själv och mina val. Nu är jag åtminstone utvilad, minus alla långa sträckor till fots mellan Buda och Pest. Vi missade att bada, vilket känns lite pinsamt. Staden var fylld av kontraster, där det gamla öst möter det nya väst, där kommunismen ersätts av kapitalismen. Både på gott och ont. Jag råkar faktiskt gilla den något dystopiska arkitektur som förknippas med öststater. Nedstämdheten bidrar till dramatik och spänning, till tankar om hur fantastiskt varierat vi människor kan leva.

Väskan hem fylldes med salami, gåslever, saffran, Palinka, Unicum, Tokajiviner samt Beefeater 24 och Matusalems femtonåriga rom från Tax-freen.