dear Sweden, i'm packin heat, so be careful!

Kom igen nu, så farligt är det inte. Fram med blodet. Det finns andra som behöver det bättre. Dessutom får man gratis fika och ett presentkort på 50:- att spendera eller skänka till bättre behövande. Innerst inne ville jag spela bort pengarna på något idiotiskt tips men där tog det stopp.

Satans blodpresentkort.

Att sitta på balkongen med en Anchor Steam Beer i kvällssolen och läsa senaste numret av Gourmet är inte så illa. Jag kanske inte skrattar och jag kanske inte får ut så mycket av det  på lång sikt. För stunden är jag dock nöjd.  När jag lever i nuet finns ingen oro och ingen ångest. Världen ligger öppen och få saker känns ouppnåeliga. Det är först när tankarna börjar snurra som ifrågasättandet kommer. Det finns en inre tomhet, en saknad efter något mer. Den fanns också  innan jag läste på universitet, utbildade mig till kock, säsongsjobbade i Stockholms skärgård, reste till Budapest, fick fast jobb i Örebro och en central lägenhet på 64kvm. Den kommer att finnas även efter jag har tagit körkort och fixat klart min inredning. Jag ser det inte som någon svaghet, även om egenskapen i sig kan göra mig svag. Till viss del handlar det om min personlighet. Jag är inte nöjd med mig själv, men istället för att tag i det ägnar jag energi åt allt annat. För att det är enklare. Det är enklare att jobba än att rannsaka sig själv och försöka göra något konstruktivt. Det är enklare att resa iväg, att hoppa bungyjump och att stirra in i en tom vägg än att verkligen möta den person jag ser i spegeln varje dag.

Därför är det viktigt att ha små saker som gör att man fortsätter, tills det inte längre går att fly.

Känslan av meningsfullhet tror jag är viktig. Allt man gör behöver inte vara meningsfullt i sig. Men åtminstone en del av det. För mig känns det meningsfullt att laga mat, att läsa, att skriva, att dricka god öl och lyssna på musik. Drivkraften ligger i att utvecklas, både privat och yrkesmässigt. Inte för någon annans skull, utan för min egen. Just nu håller jag på att rensa ut gamla prylar, gamla kläder och gud vet vad från datorn. Det känns bara meningslöst att ha kvar sådant man inte använder. Fast meningslöshet i sig  kan vara alldeles underbart och inspirerande, i små doser. Hur meningslöst är inte Eurovision? Eller uppmärksamheten kring ett visst bröllop? Jag kan också tycka att det är helt fantastiskt att det finns folk som faktiskt köper ”Se & Hör”. Min första impuls är att knacka lite lätt på ryggen och fråga vad som rör sig i deras tankar, hur deras liv ser ut. Inte för att jag någonsin skulle göra det, det vore ju jättekonstigt.

I och för sig är livet i sig väldigt meningslöst om man ser det ur ett större perspektiv. Man kan säga att jag har valt livet, även om det inte är ett aktivt val. Jag vill se vad som händer helt enkelt. Döden är egentligen inget jag räds, bara något jag försöker undvika så länge som möjligt. Att lycka kommer inifrån är ett både uttjatat och underskattat påstående. I vårt nuvarande samhälle kan dock dess budskap inte nog understrykas. Det är synd att det ska vara så svårt att leva efter. Om vi väljer att vara en del av samhället måste vi också anpassa oss och bidra till det, åtminstone i viss grad. Det gäller att hitta ett inre lugn, en obryddhet i jämförelsen med andra samt ett välmående som inte baseras på vad omvärlden tycker.