Ibland så brukar jag tänka att det är skönt att slippa laga mat eftersom jag äter på jobbet. Sedan så kommer jag på att det är jag som måste laga den.
Jag har fått en PT!
Jag vet att det låter otroligt men jag har faktiskt blivit medlem i ett sådant där gym. Det var en betydligt mer komplicerad process än vad jag trodde. Rundvisning, 15 minuters intervju om hälsa, kost, arbete och jag vet inte vad. Sedan ett möte med en ”medlemstränare” som fixade träningsschema och papper som ska fyllas i efter varje träning. På tisdag har jag ännu ett möte inbokat för att vi ska se hur det har gått. Efter en vecka?! Jag ska försöka avsäga mig en del av spektaklet och träna mer på egen hand, fast samtidigt vill jag ju inte verka otacksam. Min relativt lilla erfarenhet av gym märktes säkert när vi gick igenom maskinerna. ”Har du provat en sån här förut?”. ”Nej”. ”Men en sån här då?”. ”ehhh….nej”. Höjdpunkten var när jag gick baklänges på crosstrainern (en promenadmaskin med stavar).
Upprinnelsen till min nyvunna träningsiver handlar om jensstorlek. Jag får helt enkelt inte längre på mig mina tightare modeller och därför kändes det som att var dags att ta tag i situationen. Vi får väl se i hur många veckor det håller i sig. Det tråkiga är att gymkortet gäller för ett år. Blocket kanske?
Manlig sexualitet
Jag tycker att den är lustig, den manliga sexualiteten. Den utmynnar ibland i diverse tävlingar om vem som är tuffast och starkast. Det handlar inte enbart om slagsmål utan även om vem som har coolast bil, vem som köper den dyraste champagneflaskan, vem som har mest synliga muskler och vem som får flest tjejer. Och allt har sin början och sitt slut i något som liknar en svamp med två kulor inbäddade i en skrynklig påse. Det är humor.
