Min tid som slacker är över för den här gången. Jobbet hägrar. Jag måste medge att det känns vemodigt. Visserligen har mitt leverne varit ganska spartanskt på grund av begränsad ekonomi. Var det värt det? Absolut. Fritid är ovärderligt. Om man utnyttjar den förstås, något som jag inte har gjort till fullo. För tillfället ser jag det som att jag köper tid, tid till att fundera över livet. Jag köper också en livsstil. De timmar jag lägger ner på att arbeta mynnar ut i att jag kan sitta här i soffan i min lägenhet och skriva. Det jag skriver må vara obetydligt nonsens. Jag har gjort aktiva val som gjort att jag befinner mig här just nu, vilket i sig är ett privilegium. Det är inte så att jag vantrivs med jobbet, tvärtom. Att laga mat är kul, oftast. Bra arbetskamrater gör mycket till. Jag vet bara inte om matlagning är det jag vill ägna mig åt i det långa loppet.
Det finns en ständig självkritik och ett ifrågasättande av beslut. Jag kan fortfarande inte förstå att jag snart är 23 år gammal. Javisst, jag är bara barnet. Insikten om livets faktiska meningslöshet berör mig inte nämnvärt. Snarare oförmågan att leva utan hämningar. Kanske lär jag mig en dag, kanske inte. Livets meningslöshet består oavsett hur man lever, men det faktumet betyder inte att livet måste vara outhärdligt eller tråkigt. Jag tänker inte skriva att livet blir vad man gör det till, för så enkelt är det aldrig.
Att jobba i restaurangbranschen innebär ofta att man jobbar helger, kvällar och dagar lite blandat sådär. Dagarnas betydelse försvinner och istället för att vara ledig under helgen är man ledig på vardagar, om än inte alltid. Det är först då man inser hur otroligt inrutat livet faktiskt kan vara, och tanken på det skrämmer mig. Även om det är bekvämt så ogillar jag faktiskt rutiner. Särskilt om dom är påtvingade och saknar mening. Jag ser inget fel i att festa till det på en måndag istället för en fredag, så länge det finns en balans i hur man lever. Inte för att jag råkar vara någon festprisse, fast hur är svårt är det? Prata om senaste avsnittet ”Vakna med The Voice”, kommentera ett populärt Youtube-klipp, drick Corona med citron, vurma för ditt favvolag i fotboll, skryt om rugguglan du hånglade upp 01.45 förra helgen men säg att hon var snygg, le, sätt på Flo-Rida och skrik ansträngt att ”nu är festen igång!”. Dock inte på en måndag, då kanske grannarna störs.
Att ladda upp inför helgens fest må vara en sak. Fredagsmys är ett annat fenomen som är starkt kopplad till en tidsrymd. Veckans sista arbetsdag. Släng av dig slipsen och koppla av framför tv:n med Let’s dance och ät din tacos. Proppa ungarna fulla vettja. Mosa in köttfärsen från Irland i frugans mun så att hon håller tyst. Eller varför inte en pastasallad? Med ett glas rött och hallonläsk till barnen? Då somnar hon där i soffan, och du inser att det inte blir något ikväll heller. Fredagsmyset övergår i total ångest när du däckar på toan med byxorna nere och väcks av din son som spillt ut ett glas rött på mattan. Alla förväntningar på denna dag har gått i kras, något som säkert upprepas veckan därpå.
Känns det igen? Nej, jag överdrev nog. Det var principen jag ville åt. Att det går bra att koppla av även på en tisdag istället för att spara allt till en dag. Fredagar är inte mysigare än torsdagar, det är sådant man får för sig. Hjärnspöken. Vi kan applicera det på många saker i vår vardag. Vi får för oss att det ska vara på vissa sätt. Givetvis finns det en skillnad, fredag är för många den sista arbetsdagen i veckan. Jag menar bara att veckan kanske blir mer uthärdlig om man lär sig att ta vara på fler dagar än just den.
Av Jonas
22 januari 2010 @ 1:08
Min fascination för bakning fortsätter trots att frysen bokstavligt talat nu bågnar. Jag behövde ett neutralt bröd till minestronesoppan som visserligen kokades igår, men det kändes som en bra ursäkt. Dessutom fortsätter min ofrivilliga semester vilket egentligen inte gör så mycket. Jag njuter faktiskt av varje sekund även om jag har gått och blivit lite lat. Ska försöka ändra på det imorgon. Kanske.
In the desert
I saw a creature, naked, bestial,
who, squatting upon the ground,
Held his heart in his hands,
And ate of it.
I said, ”Is it good, friend?”
”It is bitter — bitter,” he answered;
”But I like it
Because it is bitter,
And because it is my heart.”
-Stephen Crane
Av Jonas
13 januari 2010 @ 18:19
Kardemumma i pannkakor? Jojomensan, såg påfundet i boken ”Hela sveriges husman” från ICA. Sylten kokades på frysta gubbar och fuskades ihop med potatismjöl. Mäta? Väga? Nänä. Överdriven sockermängd balanseras med citron.
Just nu kan man säga att jag befinner mig i limbo. Om två veckor är det heltidsjobb igen, vilket jag naturligtvis är tacksam för. Men fram tills dess är det lösa timmar som gäller. Jag kan inte gärna söka något annat extrajobb på grund av den korta tiden. Februari ser därmed ut att bli en fattig månad, fast det kanske bara är nyttigt. Jag har det trots allt jävligt bra ändå.
Jag fnissar mentalt och tänker att mitt kök är lite som kryptonit för glutenallergiker. På matbordet står dessutom två surdegar och puttrar. Jag har bestämt mig för att börja baka mitt eget bröd. Tortillabröd, knäckebröd, matbröd, you name it. Att baka mer seriöst är något som alltid har skrämt mig så det kändes som att det var dags att möta demonerna.
