Jag kan inte låta bli att…

…titta snett på folk som köper färdig potatisgratäng. Har dom ingen skam i kroppen?

Jul 09

År tvåtusennio har julen drabbats av ovisshet och tvekan
inför valet i butik gällande djurrättsetik
ty grisarna vältrar sig ej i varken lyx eller lera
då trångmål och stress är typiskt för denna era

Vi är bra på att blunda och leva i vår bubbla
som skyddar oss från känslor av tvivel och skuld
så när vi väl står där i kassan slipper vi att grubbla
för det enda som räknas är vår värld och vårt guld

Från molnen ramlar enbart droppar av vatten
och det vita täcket förblir blott en dröm
stjärnorna på himlen lyser klart om natten
tomtefar vältrar sig i barnens beröm

Låt Staffan ta hand om sina jävla fålar
den typen är trots allt bara en högfärdig dräng
snart tycker jag minsann att vi tar och skålar
efter att Staffan av Herodes har fått däng

God jul!

Dopp i kallskänkan

Första julbordet är avklarat. Min karriär som kallskänka är hittills ganska lyckad. Även om det är mycket plock så är det faktiskt lite avslappnande. Inga ugnar som tjuter, inga oxfiléer att passa och ingen kö med städpersonal som grimaserar likt skolbarn när maten inte passar. Visst finns det en tjusning med varmkökets arbete, och jag saknar det lite. Främst saknar jag att jobba på ett mindre ställe där uppdelningen inte är lika tydlig, för maximal variation. Men i slutändan ser jag det som en chans att utvecklas, vilket det också är. Om det sedan leder till total julmatsförakt är en annan visa. Jag tänker ändå lägga in min sill och min strömming, baka pepparkakor och grava lax med hjortron. Möjligtvis under viss berusning.

Copyright © jonas pettersson

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress