Måndag: 16-23.30
Tisdag: 14-23.30
Onsdag: 14-23.30
Torsdag: 16-23
Fredag: 8-18
Lördag: 15-23.30
Julbordet börjar på torsdag. Bring it on!
Veckans schema
En intressant tid
I fredags var det inflyttningskalas. Inget galet eller stort, jag är trots allt inte den där populära sociala typen. Det är heller inget jag eftersträvar då det inte ligger i min natur. Men jag har trots allt insett vikten av social kompetens, även om begreppet i sig är något luddigt. Jag är fortfarande blyg, och undviker fortfarande att prata för att slippa stamma ibland. Skillnaden är att det finns en medvetenhet, och vetskapen om att passivitet är ett val i sig.
Det händer en del just nu. Jag har börjat läsa igen. I köksfönstret står omplanterade örter, i skafferiet finns ett paket stenmalet grahamsmjöl som väntar på att bli bröd och i datorn ligger ett utkast till en ny hemsida för Svenska kockars förening i Örebro. Igår impulsköpte jag en amerikakoffert som kommer att bli megacool när jag väl funderat ut ett användningsområde. Tyvärr består december månad mest av jobb. Julen känns egentligen inte som någon stor grej, jag kan bäst beskriva den som angenäm. Det kunde helt enkelt ha varit värre. Typ som en mellandagsrea på HM.
fir: Det här är Ebba von Sydow
Jag lägger upp lite texter från min gamla blogg då och då. Okej, jag har dålig fantasi just nu men det är texter som jag av någon anledning gillar och vill ha i arkivet även här. Favoriter i repris. Ungefär som en samlingsplatta.
Ebba har just städat färdigt biblioteket på äldreboendet Örnen i Hallsberg när ett vårdbiträde ropar från korridoren. ”Ebba, Stig hann inte riktigt fram till toaletten. Kan du komma hit med en skurtrasa?”. ”Javisst!” svarar Ebba med ett leende på läpparna. Att få möjligheten att hjälpa andra människor till ett värdigare liv såg Ebba som ett privilegium, och varje dag på jobbet kändes som en enda stor glädjeoas. Innan Ebba trippade iväg lät hon en bok slinka ner i städvagnen. Det var ”Processen”, skriven av Franz Kafka. När hon hade tid över brukade hon sätta sig ner och läsa högt ur den för Stig, för att sedan diskutera symboliken i skildringen av rättssystemet. Stig var nämligen dement varför handlingen i boken sällan stannade i hans minne längre än en vecka.
Väl framme vid toaletten kände hon en välbekant doft. Blåbär. Stig hade ätit blåbärspaj dagen innan och merparten av den låg nu utspridd över golvet, om än i något lösare form. ”Nämen Stig, så tokigt det kan bli” sade Ebba och skrattade så där lättjefullt som bara Ebba kan. Hon drog några varv med skurtrasan och avslutade med papper samt en liten puff av rosdoftande spray. Eftersom Stigs gabardinbyxor inte längre var brukbara såg hon till att de kom ner i en påse för att senare kunna lämna av dessa i tvättrummet. Innan hon gick ifrån Stig så lät hon ”Processen” ligga kvar på bordet bredvid Stigs favoritfåtölj (han hade bara en).
Dagens sysslor var nästan färdiga och Ebba kände att hon var värd en rast mitt i allt ståhej. På eftermiddagarna brukade det alltid slinka ner en konjak tillsammans med kaffet och den här eftermiddagen var inget undantag. Platschefen, Britta, var också med på noterna. Hon tyckte att stämningen hade blivit stel och dyster den senaste tiden, något som säkerligen hängde ihop med att begravningsfrekvensen ofta var hög under sommarmånaderna. Ebba hade fortfarande ett par timmar kvar på jobbet men visste redan vad hon skulle göra när hon kom hem. Hon prenumerade nämligen på en tidning utgiven av Mathematical Science Research Institute (MSRI) där nya rön och teorier i matematikens värld dryftades. Förhoppningsvis så hade hennes fråga angående differentialekvationer kommit med.
Men innan hon kunde bege sig hemåt väntade Stig otåligt på hennes ljuva röst. Ebba slängde in påsen med Stigs gabardinbyxor i första bästa rum med öppen dörr. Den där konjaken hade nog slunkit ner lite väl snabbt. Hon rättade till sin kjol, som för övrigt var inhandlad på second hand precis som alla hennes andra kläder, och klev in till Stig. Den kemiskt framställda rosdoften låg kvar i rummet och Stig hade tagit på sig ett par gråa shorts. Han satt redan i fåtöljen i stilla förundran med en tanke hängande i luften. ”Säg, är det inte du som är Ebba von Sydow?”.
Promenad i parken
Det blev en kort arbetsdag. Jag skjutsade ut 60 portioner fläskfilé och lät mina kollegor ta över inför kvällen. Min nuvarande position som hotellkock har fostrat mig väl när det gäller att hantera större middagssällskap. Numera känns det oftast som en promenad i parken, så länge det inte antalet gäster är tresiffrigt. Då får man svettas lite. Men visst kan jag bli nervös och frågande, jag är trots allt bara en pojkspoling ännu. En sådan som doftar stekos när han är på väg hem från jobbet.
fir: Uppvaknandet
Blodet pulserar i takt med den dunkande värken i huvudet, ett huvud som för övrigt tycks vara utbytt mot en medicinboll. Jag gör ett tröttsamt försök att öppna ögonen men ögonlocken sitter fast. Linserna har nog varit i lite för länge. Jag sträcker sakta upp handen mot håret och känner något klibbigt. Tuggummi, förmodligen Stimorol. Det är skönt att ha ett minne från en kväll vars händelseförlopp i övrigt är belagt med ett diffust mörker.
Ögonlocken börjar äntligen att släppa. Solstrålar letar sig in mellan persiennerna som inte riktigt lyckas göra sitt jobb och fåglarna kvittrar i 5.1-ljud. Det är sommaren som står för dörren, och den är fan inte välkommen. Inte idag i alla fall.
Bredvid sängen står en rullator. Den är brun med svarta handtag, gråa hjul och en rejält tilltagen korg. Har jag idkat älskog med en dam som överlevt andra världskriget? Hmm, nej, sängen känns tom och det ligger ingen på golvet. Men vart tusan kommer rullatorn ifrån? Mitt samvete grusas av tanken på att en människa av äldre sort inte kan ta sig till bingohallen. Jag försöker verkligen att tänka, men det går inte. Dunkandet i huvudet fortsätter utan nåd och tankarna får inget fäste.
Är det nu jag ska lova mig själv att aldrig dricka mer? Hah, knappast, det slutade jag med förra året. Jag kollar på klockan, den korta visaren står på tolv och den något längre och smalare visaren har hunnit till siffran fyra. Tjugo över tolv alltså. Och jag som skulle gå upp tidigt för att ta tillvara på dagen och allt det där.
Jag ligger kvar i sängen. Bara en liten stund till, bara lite.
Radiotjänst
Idag fick jag ett brev från Radiotjänst som uppmanade mig att anmäla eventuellt TV-innehav. Vilken tur för mig att jag inte har någon TV. Jag vet knappt vad en TV är för något. Jag föreställer mig att det är ett påhitt. Fyrkantiga apparater med människor i som talar? Nej nej, mig lurar dom inte. Jag vet bättre än så. Dessutom räcker gott och väl med en sån häringa datormaskin.
söndagsmat: Ugnsstekt lax med ugnsrostade grönsaker
Laxen är kryddad med torkade kryddor. Fänkål, dill, curry och chili. Havssalt och svartpeppar. Grönsakerna består av potatis, morot, kålrot, stjälkselleri och rödlök. På med lite kallpressad rapsolja + salt och peppar. Det fanns även lite knaperstekt rökt sidfläsk och äpple med i bilden. Samt en kall citronsås gjord på citronskal, citronsaft och crème fraîche.
Curryn och chilin på laxen passar bra med det rökta sidfläsket, dillen och fänkålen ger en fin brytning, så även citronsåsen och äppelbitarna som steks i samma panna som sidfläsket.
Inredningsvision
För en månad sedan flyttade jag hemifrån. Från 15 till 64 kvm. Ovanligt, konstigt och skönt. Jag är mer den där introverta typen så det passar mig bra. Det är en 50-talslägenhet med högt i tak, öppen spis och vita väggar. Inredning är något som jag råkar vara intresserad av. Jag ser det som ett kreativt utlopp. Visst kan man argumentera för det meningslösa i att bry sig om inredning när barn svälter ihjäl på löpande band i andra delar av världen. Men detsamma gäller förstås det mesta av livsstilen här i västvärlden, och någonstans måste man acceptera att vi lever olika liv utan att för den skull leva i en bubbla. Fördelen att bry sig om inredning är att man trivs bättre. Kanske inte när rummen ser ut att vara tagna från en IKEA-katalog, utan snarare när personligheten avspeglas i funktion och detaljer.
Mitt senaste köp en är en femtiotalsbyrå som ska bli en TV-bänk. Överdelen ska slipas, insidan ska målas vit, en hylla ska sättas in och hål ska borras i den bakre skivan för att få ut alla sladdar. Att göra om gamla möbler är en underskattad hobby. Det började med ett slitet teakbord och några pinnstolar. Nu är det enda som begränsar mig mina något begränsade kunskaper i snickeriets ädla konst.
När det gäller funktion är köket en viktig del för mig. Glöm små ljusarrangemang eller blommor på köksbänkarna, designade pepparkvarnar i porslin och annat krimskrams. Köket är till för att användas. Min allmänna vision bygger mer på känsla än rationella avvägningar. Det svåra med att vara kille, heterosexuell och inredningsintresserad är att det inte får se för ansträngt ut. Man ska få känslan av att allting är utplacerat i ett nafs och bara råkar matcha. Ungefär som med kläder.
