dear Sweden, i'm packin heat, so be careful!

Jag fick ett plötsligt infall och tvingade min hona att följa med mig till Riga. Det ska tydligen vara ganska fint där, dessutom finns det långa fina stränder inom hyfsat räckhåll. Lite kultur, lite solbad, lite vodka och en förnimmelse av USSR på en och samma resa. Great success! Jag kanske har viss förkärlek ändå till den östra delen av Europa; Den fantastiska jugendstilen, gråa bostadsområden med betonghus som kan få den mest muntre clown att bli deprimerad och en mentalitet som inte alltid är så turistvänlig. Vad finns att ogilla liksom?

Oh väl. Vi får se om det blir något bungy jump. Om jag inte återvänder kanske det gick snett, eller så har jag blivit privatkock med ”benefits” hos någon rik ryss.

Bara så att ni vet.

Aftonbladet - Nyheter som berikar

(Egentligen kanske hon inte ens har fått rabies. Det antas bara att den ”galna” katten var rabiessmittad. Vilken katt skulle förresten tveka om chansen att bita Samantha Fox uppstod? Förstå vilka bragging rights den katten har nu. Hur många galna ”katter” på krogen biter dessutom inte ifrån om man försöker klappa dem?)

Kom igen nu, så farligt är det inte. Fram med blodet. Det finns andra som behöver det bättre. Dessutom får man gratis fika och ett presentkort på 50:- att spendera eller skänka till bättre behövande. Innerst inne ville jag spela bort pengarna på något idiotiskt tips men där tog det stopp.

Satans blodpresentkort.

Att sitta på balkongen med en Anchor Steam Beer i kvällssolen och läsa senaste numret av Gourmet är inte så illa. Jag kanske inte skrattar och jag kanske inte får ut så mycket av det  på lång sikt. För stunden är jag dock nöjd.  När jag lever i nuet finns ingen oro och ingen ångest. Världen ligger öppen och få saker känns ouppnåeliga. Det är först när tankarna börjar snurra som ifrågasättandet kommer. Det finns en inre tomhet, en saknad efter något mer. Den fanns också  innan jag läste på universitet, utbildade mig till kock, säsongsjobbade i Stockholms skärgård, reste till Budapest, fick fast jobb i Örebro och en central lägenhet på 64kvm. Den kommer att finnas även efter jag har tagit körkort och fixat klart min inredning. Jag ser det inte som någon svaghet, även om egenskapen i sig kan göra mig svag. Till viss del handlar det om min personlighet. Jag är inte nöjd med mig själv, men istället för att tag i det ägnar jag energi åt allt annat. För att det är enklare. Det är enklare att jobba än att rannsaka sig själv och försöka göra något konstruktivt. Det är enklare att resa iväg, att hoppa bungyjump och att stirra in i en tom vägg än att verkligen möta den person jag ser i spegeln varje dag.

Därför är det viktigt att ha små saker som gör att man fortsätter, tills det inte längre går att fly.

Känslan av meningsfullhet tror jag är viktig. Allt man gör behöver inte vara meningsfullt i sig. Men åtminstone en del av det. För mig känns det meningsfullt att laga mat, att läsa, att skriva, att dricka god öl och lyssna på musik. Drivkraften ligger i att utvecklas, både privat och yrkesmässigt. Inte för någon annans skull, utan för min egen. Just nu håller jag på att rensa ut gamla prylar, gamla kläder och gud vet vad från datorn. Det känns bara meningslöst att ha kvar sådant man inte använder. Fast meningslöshet i sig  kan vara alldeles underbart och inspirerande, i små doser. Hur meningslöst är inte Eurovision? Eller uppmärksamheten kring ett visst bröllop? Jag kan också tycka att det är helt fantastiskt att det finns folk som faktiskt köper ”Se & Hör”. Min första impuls är att knacka lite lätt på ryggen och fråga vad som rör sig i deras tankar, hur deras liv ser ut. Inte för att jag någonsin skulle göra det, det vore ju jättekonstigt.

I och för sig är livet i sig väldigt meningslöst om man ser det ur ett större perspektiv. Man kan säga att jag har valt livet, även om det inte är ett aktivt val. Jag vill se vad som händer helt enkelt. Döden är egentligen inget jag räds, bara något jag försöker undvika så länge som möjligt. Att lycka kommer inifrån är ett både uttjatat och underskattat påstående. I vårt nuvarande samhälle kan dock dess budskap inte nog understrykas. Det är synd att det ska vara så svårt att leva efter. Om vi väljer att vara en del av samhället måste vi också anpassa oss och bidra till det, åtminstone i viss grad. Det gäller att hitta ett inre lugn, en obryddhet i jämförelsen med andra samt ett välmående som inte baseras på vad omvärlden tycker.

Den här gången med recept ur boken ”Bröd från Brunkebergs bageri”. Det fick kalljäsa i cirka 10 timmar, vilket förstås kräver en viss planering. Men bra blev det. Upptäckte också att min hyfsat stora plastlåda som jag använder för jäsning faktiskt får plats i kylskåpet.

Om en vecka kanske min arbetsplats går ut i strejk. Dock inte jag själv då jag inte är medlem i facket. Strejk får mig att tänka på trotsiga treåringar. När man inte får som man vill är det bara att sätta sig ner på golvet och tjura. Jag inser förstås fördelarna med facket även om jag tycker att en del av kraven är lite högt ställda. Men för min del är det på tok för dyrt att vara med. Jag dissar i och för sig A-kassan också. Under min tid på mindre arbetsplatser har jag fått en bättre insyn i hur marginalerna faktiskt ser ut, och att det sällan finns mycket att ta av. Lägg energi på att propagera för sänkt moms istället.

En av mina coolaste bilder. Anno 2006, fjunig blyg osäker pojke på IT-gymnasiet.